Vit hare, havsörn och ko med kalv

Är hemkommen från helgens jakt eller rättare sagt dagens jakt. Vi har haft Pejlas brorsa Påminuten alias Lukas på besök. Hundarna hade bra jakter igår. Idag jagade Sikta åter igen i snäva bukter och var lite efter så när Garmin visade att hon var 150 m bort så visslade jag in henne. Före inkallningen kom en svenskhare över hygget. Det är något visst att se dem. Nästan lite overkligt med den vita färgen mot det gråa hygget. Vi förflyttade oss ner mot sjön och över mig seglade havsörnen. Det var alldeles vindstilla och tyst idag, så djuren visste säkert var vi var, och jag kände mig iakttagen och där står en liten satt älgko och tittar stint på mig från ungefär 100 m. Bosse är inne i såten med sin ungtik Tassa. Älgen springer neråt och som ett jehu över grusvägen tätt följd av sin kalv. Magnus ser rådjur. Kan det bli bättre än så här? Man är priviligierad som får bo här och uppleva dessa ting i stället för krig och elände. Det tänker jag ofta på när vi är nere i jaktstugan. Mornarna med soluppgång och roddbåten i sjön, den absoluta stillheten och senare god mat och dryck. Det är något visst med Sverige och vi borde be till Allah/Gud/Buddah och tacka dem för att vi får bo här!

Att föda upp hundar 1

Jag tänkte att jag då och då skulle skriva lite om hundavel.
Vi som har hållit på att föda upp hundar i många år, vet ju inte bäst, eller? (texten i fetstil är länkar till webbsidor)

• Vi vet att inavelskoffecienten inte ska vara för hög. Det har vi vetat länge.
• Vi vet att det finns lungödem i många raser. Vi vet att det förekommer lungödom i rasen likväl som i alla jakthundsraser.
• Vi vet att det bl a finns en sjukdom som heter Addison i rasen.
• Vi vet att det förekommer sköldkörtelprobelm.
• Vi vet att det finns kroksvansar i rasen
• Vi vet att vi har en fantastisk ras utan mentala fel och med en mycket social känsla

Jag skulle vilja säga att den som drabbats, d v s valpköparen , är det riktigt tråkigt för. Men tro aldrig att svenska hunduppfödare av rasen vill förstöra den. Se positivt i stället och sätt tilltro till att uppfödare faktiskt vill väl med rasen. Liksom människan drabbas även hunden av sjukdomar. Det är en härlig ras som förtjänar annat än en bild av en sjuk hund. För mig är det en fantastisk hund som är otroligt social, bra jakthund och note bene för det mesta frisk. Det är den bilden vi ska ha av vår ras !

Hackspettar

Jag satt på pass för inte så länge sedan och hade under hela drevet sällskap av en hackspett. Är det någon som vet varför hackspettarna inte får ont i huvudet? För det måste ju leva om av bara den innanför skallbenet om de nu har något!

Sikta

I helgen sköts fjärde djuret för Sikta. Hon blir bara bättre och bättre. Nu drev hon i 55 min och det var ett klockrent drev. Först hade hon tre rådjur framför sig, (de såg jag), sen kom två tillbaka över hygget där jag satt (de såg jag). Sedan vände jag mig om och då stod bocken bara 15 m ifrån mig (det såg jag), sen sköt Thord djuret, det såg jag inte! Sedan blev han mallig, för det var första djuret han skjutit för Sikta.

Kor i bås?

Jo, det har man ju hört talas om. Men hundar?

I jaktstugan har vi en gammal soffa, hundarnas utkiksplats mot stora världen utanför. Mycket intressant finns att se -ibland är det rådjur, ibland harar och ibland ingenting. Men småhundarna blir förnärmade om deras bås mellan soffans pinnar är upptagna. Då blir det ju inte så lätt att spana! Och det vill de gärna göra - men ibland vänder de sig om och spanar på vad som finns på köksbordet i stället och då gäller det att man ser upp. Jag säger inte mer...

Min hund är bäst

Måste återigen skriva av mig. Denna tävlingshysterin som råder i jakthundsvärlden! Vad är det vi sysslar med? Är det en jaktkamrat vi ser hunden som - eller en jaktmaskin för att visa att vi är bäst? Det kan inte vara nyttigt för jycken att ta 1+1+1 och lite 2:or därtill. Jag tycker alla ska ställa sig frågan: Vad har detta för nytta med sig??? När man jagar så släpper man hunden och den driver kanske en timma sedan samlas man och kanske fikar och pratar om senaste släppet, förflyttar sig under lugna former till nästa såte och när klockan blir lite förmycket, så släpps inte hunden igen. Man åker hem - hunden är nöjd och glad över att ha fått vara ute den dagen. Så jag frågar bara - är vi sådana att vi bara ser till att resultaten kommer med i etern för att själva synas, eller... Vi har fött upp 38 championat och inte många av våra har stressats på det sättet. Heja Motvindens!

Garmin 2

Jag har ju lovat återkomma med info ang Garmin, och jag tror att jag ska hålla mig till de traditionella pejlarna. Varför då, undrar ni kanske, men jag säger bara att jag får krupp på kuppen.

Lördag morgon, släpper Pejla. Vi har ställt ut oss runt en liten såte. Naturligtvis drar Pejla åt annat håll och kvar står jag med pejlen. Djuren som buktar allt större i januari drar iväg med hunden. Jo då, jag kan följa drevet. Rätt som det är säger Garmin att Pejla har ståndskall. Jag förfasar mig - tänk om hon råkat ut för vildsvin! Slänger mig i bilen och börjar leta. Än är hon där och än är hon här och har ståndskall då och då, och allt detta ser jag på kartan. Fattar ni? Hur kul är det på en skala mellan ett och tio.

Till slut var hon bara 156 m bort enligt Garmin och då ropade jag in henne, så det slutade lyckligt i alla fall. Vi får väl se om mina nerver håller för den sortens information.