måndag 29 december 2008

Vildsvin

Ja, nu har det alltså skett. Vi har haft grishundar på Österby. Vår princip har alltid varit att inte ha stöthundar på marken. Vi vet av erfarenhet att det då räcker med att djuren hör skall för att sedan braka rakt ut, och då bryter Bassarna. Men nu har vi lite för många vildsvin, så vi fick kontakt med två unga grabbar, som hade tre "grishundar". Oj, vad spännande det var. Wachtel och gråhund i sällskap och jag kom hela tiden några sekunder för sent! Åkte hem till våra hundar, jakten fortsatte och lagom till mörkrets intrång, kom ett malligt jaktlag med en gylta på ca 90 kg. Grabbarna följde med och hjälpte till att flå. Klockan började närma sig 4 och jag gick ut till frysen för att ge dem var sin hjortstek. De blev jätteglad och berättade att de nästan aldrig får något för sina insatser. Det tycker jag är skit. Så - glöm inte bort att grisen kanske inte blivit skjuten om inte förarna och hundarna ställer upp. Var rädd om grabbar som ställer upp!

Snart är det nytt år

Är hemma på en snabbvisit för att kolla brevlådan/e-posten. Kallt i natt, närmare tio grader. Så hundarna släpps inte förrän fram på dan. Vi har börjat prova vår nyinköpta Garmin Astro. Jag vet inte om jag har nerver till att använda den. Den är ju för dj-lig ärlig. Vi satte halsbandet på vår pudelpointer när vi var på promenad och plötsligt stack hon iväg lite långt och började skalla. Förmodligen på älgkvigorna som vi sett femtielva ggr. Då talar GARMIN om att hon har ståndskall. Hur ska detta sluta? Sen blåste Thord i hornet och då talade Garmin om att hon började närma sig oss och bara var 184 m från oss. Ja, du käre tid vart skall detta tekniksamhälle ta vägen? En god vän berättade att pejlen också är förträfflig att ha om man tror att man ska gå vilse. Ja, jag återkommer väl med mer rapporter om denna "förträffliga" tingest. Undrar hur man känner när drevet går mot den farliga vintersjön och man står några kilometer bort?

fredag 19 december 2008

Ja, nu är det jul igen

Då är vi i jaktstugan, som ligger 6 mil ifrån Sveriges femte stad. Åker hem och kollar post m m. Sedan är det att ägna tiden åt naturen, äta gott och sova (jag är känd för det). Så här är det 6 mil utanför Sveriges femte stad 2008.

På somrarna skymmer löven och då kan vi bara se 1:an och 2:an från Sveriges television - det blir lite trevligare när man kan se resten av betalkanalerna när löven faller. Men då har man ju inte tid, då skall det jagas.

Mobilen går att använda på
a) förstubron,
b) hängandes över köksbänken,
C) åka med bil uppför backen.
Lånade ett mobilt bredband - det (om den nu har en själ) tyckte förmodligen att jag var helt korkad!
Så är det att fira jul i stugan. Är inte särskilt förtvivlad för detta. För vad är bättre än att vara ute med hundarna halva dagarna, slöa, lösa korsord och sova. Så ha det bra - och god jul till er alla. Kanske jag åker hem under mellandagarna och skriver om varför jag hatar nyårsaftnar.
PS - har hört att Motvindenshundar är på g när det gäller jaktprov, men det väntar vi med tills fullmäktiga på de olika ställena varit.

Julmat

Ja, jag tycker om att laga mat. Jag älskar julen för då får jag tag på färsk grönkål! Jul och nyår är vi i jaktstugan. Det här året har vi införskaffat en "redig" ugn, vilket underlättar, men nu ska jag ge er ett förslag på grönkål. I Sverige verkar det som om man bara äter grönkål som soppa eller till jul, halländsk långkål. Gör som jag köp massor till jul , koka med några buljongtärningar, hacka eller snabbmixa, kyl i lagom doser och frys in - sedan har man grönkål länge! Koka potatis, häll på en påse grönkål, gör potatismos av det. I Tyskland kokas grönkål tillsammans med rökt fläsk, men det räcker med buljongtärning och är gott att äta med kryddiga korvar, lägg m m. Jag "toppar" alltid moset med Dijon-senap. Mums! Glömde skriva att grönkål är nyttigt. Men det behöver man inte bry sig om under denna helgen. Det andra jag har puttrande på spisen för tillfället är "sötsura revben", i stället för de där flottiga sakerna som kommer från ugnen, kokar jag dem i en svag ättikslag tillsammans med salt, socker, kryddpeppar, svartpeppar (korn) lagerblad och morötter. Det får koka länge, länge. Tills benen nästan släpper. Kyl och låt stå. Det brukar bli gele självmant annars ta in några gelantinblad. Mums,, mums. Sånt här gjorde min saliga mamma. Förresten hade hon ett recept på bruna bönor också, men det kommer en annan gång.

tisdag 16 december 2008

Särskilda rasspecifika domaranvisningar

efter vår exteriördomarkonferens har det nu kommit ett pm till oss domare om raser som vi ska kontrollera lite bättre - allt för att få en sundare hund. Personligen tycker jag detta är ett jättebra initiativ. När det gäller min ras Artesienen så står det att rasen är föremål för observandum: vad är nu det? Jo i rasen förekommer dåligt utvecklade bröstkorgar och rörelsestörningar p g a alltför fransyskt framställ (för er som inte kan terminologin alltför krokiga) och trampdynor med ofullständig markkontakt. Vad är nu detta undrar kanske ni? Jo det är ett sätt att få domarna att inse att dessa fel finns och att vi ska vara uppmärksamma på felen. På något sätt talar kennelklubben om att domarna och uppfödarna måste gå hand i hand och att det är otroligt viktig att domare känner till fel och brister och slår ner på sånt som kan vara till besvär för hunden när den jagar. För nog måste väl alla tycka att en alltför fransysk benställning ställer till besvär i skogen (har själv sett det) och att en dålig bröstkorg inte gagnar en hundraprocentig jakt i skogen med allt vad det innebär av påfrestning när det gäller hjärta lungor m m som faktiskt finns innanför bröstkorgen. Jag skulle aldrig använda en hane i min avel med tassar som står rätt ut utan markkontakt eller som har en bröstkorg som är deformerad. Har ni synpunkter? Jag har tagit bort spärren för inlägg så det är fritt att skriva.

söndag 14 december 2008

Det bästa jag sett!

Nu var det i helgen dags för det årliga besöket på folkoperan i Stockholm. Så ingen jakt den här helgen, däremot en snäll hundtjej som bor hemma hos oss och håller koll på menageriet. Upp till Stockholm till vännerna på söder, äta gott och så iväg. Alla ni som bor nära Stockholm GÅ och se föreställningen av Glada Änkan i regi av Suzanne Osten. Jag har inte sett något så upplyftande på många år. Visst, alla sånger, Så går vi till Maxim, Vilja-sången m fl fanns där. Men tror ni att greve Danilo gifte sig i slutet? Jag avslöjar inget. Men föreställningen hade en feministisk infallsvinkel. I pausen, det var Lucia, så kom från parketten ett luciatåg, bestående av kvällens artister. Och jag skall lova er att få höra lucia-sången av enbart operaartister var en fantastisk upplevelse. Vilken kväll - den lever man länge på. Nu är det snart jul och då är det god mat och jakt för hela slanten. Det är kul när man kan förena sådant här - men det blir ju inte ofta vi båda åker bort. De små liven hemma måste ju ha omsorg.

torsdag 11 december 2008

Tro på dina medmänniskor!


Eller är jag dum?

Nä. Står i Tyskland, i en danskägd affär, i kön till betalning av varor. Det uppstår lite väntetid.
Oj, kunderna före oss kan inte betala. Deras kontokort medger inte betalning. Klockan var fem i sex och sex skulle man stänga. De lät i alla fall mannen bege sig till en automat - men inte heller det funkade. Så det gällde att tänka snabbt. Jag hade ju mitt kreditkort, det kanske gick? Paret skramlar ihop pengar och resten betalas via mitt konto. I kön skriver vi en skuldesedel (om den nu är giltig?). Vi, d v s Christina och jag åker hem. På jobbet förfasar man sig. Hur kan man låna ut pengar till någon som man inte känner? Men det gör ju ockrare och bankmän varje dag. Idag kom det en fantastisk hälsning från paret - en jättestor julgrupp som bara var så fin! Och en text som avslutas med att de kommer att utbringa många skålar för mig. Det värmde mycket och det är en ära att få låna ut pengar till ärligt folk. Jag tror på mänskligheten och önskar alla en god jul.

Floche


Lovade kort på Floche och hittade det redan idag. Det är taget med en "gammaldags" systemkamera och blev så här. Fråga mig inte hur jag gjorde, men bilden blev fin. Floche importerade vi från Holland för många år sedan, men vi har hållt fast vid hennes linjer och har dem i stamtavlan. Hon var tre år när hon kom till Sverige och efter ett år här var hon dubbelchampion och en jäkel på att jaga.

onsdag 10 december 2008

Fotografering

Jag har inte någon speciellt bra kamera (kanske) dvs en kamera med jätteobjektiv m m. Men ibland lyckas man ju trots att man inte har de dyraste sakerna. Jag älskar digitalkameror - för då kan man bara slänga dåliga bilder och ta kort utan att förbereda så mycket. Den utvecklingen är jag mycket tacksam för - så nu tänker jag dela med mig av några otroligt bra kort(skryt?) Den första bilden är på Mysans morrhår och trampdyna. Hon ligger på farstubron med magen i vädret och det blev detta kort. Sedan är det det där med att fotografera hundar i action! Det är inte lätt att få till det. Men ibland händer något och denna bild av Valla är jag mycket stolt över! Jag har en bild till som jag ska skanna in - den är från den gamla goda tiden och är ett foto av Floche, vår fantastiska stamtik. Den får ni se senare.

Här är bilden av Valla. Om ni klickar på bilderna så blir de större!

måndag 8 december 2008

Det gick åt skogen

Bokstavligen det gick åt skogen. Valla tyckte inte alls det var roligt att gå på prov i Smålandsskogarna. Så blir det ibland - det är bara att gilla läget och komma igen! Ännu nesligare var det att hon var enda hund som inte gick till pris. Dagen efter - slö och utslag på huvudet. Får vila den dagen i jaktstugen, Söndag morgon, jag jobbade lördag, släpp och vad hände tror ni? Naturligtvis fick hon upp rådjur (favoritdjuren) som hon drev i stora bukter för att sedan gå ut på grannmarker. På med pejlen och var är hon? Jo, hon börjar närma sig Västerviks-vägen. Stor "helg-väg". Man blir naturligtvis mycket nervös, tar bilen och börjar pejla. Oj, nu går det åt det där hållet igen (två timmar hade gått). Jag springer in i okänd terräng för att närma mig drevet. Blåser, men det vänder bortåt. Går och drevet kommer närmare och då blåser jag i hornet, vrålar på Valla och bums är hon hos mig. Underbart. Sedan gick jag vilse när jag skulle ut ur skogen igen. Thord var och letade mig - men jag hittade kraftledningsgatan och visste då att jag skulle gå åt motsatta hållet. Fick ont i huvudet efter det, så gästerna tyckte att jag ev behövde något starkt. Så vi gick hem och konsumerade en hjortstek.

onsdag 3 december 2008

Pinne?

När jag läste Marias blogg om käppen kom jag ihåg en vansinnig, men sann, berättelse för herrans massa år sedan. Jag hade en valpköpare i Skåne, som tränade hunden på viltspår. Många minns kanske när spårkäppen kom. Det var en käpp som var ihålig och i den hällde man blod som kom ut i lagom (?) mängd när man blodade spåren. De allra flesta av oss hade på den tiden en käpp med en bit svamp fastknuten i den nedre delen och så hade vi med oss en liten hink och doppade "svampkäppen" där. Nå tillbaka till historien. SBaK Södra hade viltspårsträning och min valpköpare kom dit och träffade på YG (som inom parentes hade den nya spårkäppen) varvid hon utbrister. Åh - har du pinne jag har tuss! När YG ringde mig för att berätta historien tog det ca 30 min innan han fick fram vad han ville, efter det skrattade vi nog ikapp i 30 min till.

tisdag 2 december 2008

Tävling

I dag är Thord och släpper Valla en sista gång före vår länskamp. Rapport kom 1 timme hörbart drev och åter efter två. Valla tycker ibland att hon gott kan gå hem i stället för till föraren efter jakten. Men i dag kom hon alltså till släpplatsen.

Jag har jättesvårt med tävlingar. Skulle aldrig göra det själv, men ok länskampen i SBaK Öst är ganska trevlig säger vi. I alla fall om man bor i Östergötland (för tillfället är bäst att tillägga), här behöver man inte ha 1+1+1+++++ för att ev bli uttagen till mötet. Javisst, Motvindens är bortskämda som har flera hundar och vi kan byta hund under jaktdagen. Mig passar det inte att gång på gång släppa en hund för att den (dvs jag) skall glänsa. I bland tycker jag att det är snudd på ....Det är mycket trevligare att ha tre Artesiener som sover som stockar efter en jaktdag. Alla har varit lösa och jagat. Nej bort med tävlingshysterin det gynnar inte hundarna. Förresten så är det bra att man inte kan starta hundar före 15 mån ålder. Tyck till!

måndag 1 december 2008

Pejla


Ja, nu är det väl dags att presentera åldringen - 6 år gammal - Pejla. Hon är efter Kaija och Painriche's Minuit. Han är efter multichampion Barsajas Baccardi och en importtik som hette Heedie De La Verte Prairie. Kaija hittat ni bland tikar vi använt avel på vår hemsida. Nåvä l- vem är Pejla? Tja, hon är överkucka i flockan. Nja, kanske inte när det gäller alla, men hon är det definitivt vad gäller Yxa, pudelpointern. Där är det hårda regler när maten serveras. Hon är mycket noga med att "tala" om när maten är serverad och att Yxa håller sig på sin kant till dess. Pejla är internationell och svensk utställningschampion och har t o m blivit gruppvinnare på en utställning som SKK arrangerade. Hon har blivit bäst i rasen vid ett flertal tillfällen . Hur är det då med jakten? Tja, det tog några år innan hon blev en enligt vårt sätt drivande hund. Nu undrar ni säkert - men vi vill gärna att hundar jagar sin timme innan de bryter. Det är inte alltid så kul om hundar bara jagar en halvtimme och sedan kommer åter. Pejla har någon gång om året ett idiotdrev - d v s lyssnar inte ( i de flesta fall kan vi blåsa av henne) när vi vill att hon ska komma åter. Så efter 3-4 timmars drev så prejar vi henne i skogen. Är det någon av er andra som haft hundar som tystnar när man blåser in dom från nära håll och gärna sätter igång att skalla, när de är på den säkra sidan d v s när man inte kommer ifatt dem - så skriv gärna. Vi tror inte vi är ensamma om fenomenet. Pejla har haft en kull valpar och vi ska para henne igen. Hon är en duktig jakthund med mycket utstrålning.

söndag 30 november 2008

Ja, nu är jag åter efter en lång bilfärd. Egentligen skall man inte klaga - men det är tröttsamt att köra 60-70 mil på en dag - men vägen mella Rödby och Helsingör har blivit som en dröm. De är klara med det mesta arbetet i Köpenhamn. När vi åkte ner till utställningen, fredag eftermiddag, till en by som hette Nästved bestämde jag mig för att sätta på GPS:en, i första hand för att vi skulle hitta hotellet - men tyvärr fanns inte gatan där hotellet låg hos "tanten", men ok vi fortsatta att ha den på. Och varje gång fascineras jag av att "tanten" talar om för mig vad som är rätt eller fel. Jag dömde hundar i Mellansverige för någon månad sedan och då sa "tanten" att jag skulle ta av till vänster. Jag blev misstänksam men följde hennes råd med fingrarna i kors - men hon hade rätt. Jag kom direkt på utställningsplatsen. Nåväl det var inte det jag skulle berätta. Visserligen är min "tant" utrustad med något föråldrade kartor - men ändå. Hon började vid färjeterminalen i Helsingborg tala om för mig att jag skulle göra en u-sväng. Tyvärr så var det staket mellan vår väg och de som lämnade skeppet, så denna gång trodde jag inte på henne. När vi närmade oss kajen så säger "tanten" att jag bör göra en u-sväng om så är möjligt! Jag insåg att detta inte var realistiskt då kajkanten var väldigt nära, så istället bestämde jag mig för att åka upp på färjan och där stängde jag helt sonika ner henne. Efter båtfärden tryckte vi på on igen och då var hon tyst hela vägen till Nästved. Ok men så sur behöver man väl inte bli. GPS i all sin ära men ibland får sunda förnuftet styra - och vad gör man då? Jo, man frågar någon annan än "tanten" efter vägen till hotellet och det gick bra.

torsdag 27 november 2008

Det är kul med bilder


Det är kul att experimentera lite med bilder. Den här gjorde jag förra året på Sikta. Det är hon - alla tre. En bild fylld av action tycker jag.

I morgon ska jag åka till Danmark och döma Bassets. Kommer hela fyra stycken Artesiener. Jättekul - det är inte ofta så många kommer. Danmark har egentligen bara en uppfödare. Men går ni in på mina favoritbokmärken så hittar ni en hel del kennlar i Frankrike och Holland. För när tar någon in en ny import???? Vi behöver en hel del för att bredda aveln. Det är för en del uppfödare alltför liten avelsbas i Sverige och det tycker jag vi ska tänka på. Jag återkommer i nästa vecka. Det blir jul snart så vi åker till Tyskland i samma veva. Fick sitta ca två timmar i telefon innan jag äntligen fick en övernattningsplats. Tyvärr var det så att damen skulle på lördagsbal - men hon lämnar nyckeln under ett par tidningar. Är hon svensk månne? Rapport från resen kommer

onsdag 26 november 2008

Helgen

Nu närmar sig helgen och allt har töat bort - utom hos oss. Funderar på att byta namn på vår kåk till Sibirien. All snö har försvunnit, men nog finns det kvar hos oss! Nu börjar helgen närma sig. Jag ska åka till Danmark och döma på Bassetklubbens special på södra Själland. Blir nog en resa till Tyskland också.

Ju mer jag dömer desto mer tänker jag på stämningen runt ringen. Tänk om alla klappar händer åt alla och att domarna ger råd till nybörjare och förklarar för dem att det inte är så blodigt, det där med att stå i ringen. Jag tycker det är ett måste hos mig att hjälpa nybörjare och jag förväntar mig att medtävlare också ställer upp på det. Jag blev glad när jag såg SKKs nya grundregler, där det står att man inte ska uttala sig nedsättande om enskild medlem. Det är så ofta jag ser/hör från ringen hur utställare kritiserar varandras hundar. Hur kunde hon ge honom ck - han är ju halt eller varför vinner alltid den där upfödaren? När man dömer hundar så dömer man dem för dagen.

En solskenshistoria - jag dömde drever i helgen och gjorde en mycket vacker drever till Bäst i Rasen. Ägaren kom fram till mig efteråt och berättade att jag hade dömt hunden en gång förut (några månader före) och då fick han en tvåa! Vid den utställningen, som skedde i somras var det en för fet hund jag dömde. Nu är det jaktsäsong och hunden var i normalhull. Ägaren hade också lyssnat på varför jag gav hunden en tvåa och sett till att drevern var i kondition. Ägaren var lycklig och jag var glad för hans och hans hunds utveckling. Man kan inte göra något annat än att döma för dagen. Om hunden så är halt i 340 dagar och kommer till mig utan hälta så är det den dagens hund jag bedömer. Problemet med jakthundar kan ju vara att när de ställs ut under sommaren då är de "lätt" överviktiga och kommer sedan en utställning på hösten, så kan de vara allt för magra - men som jag säger - det är smällar man få ta, när jakten börjar. Nu ska Thord ner med hundarna i helgen och rapport kommer nästa vecka

måndag 24 november 2008

Motvindens Sikta


Nu ska vi presentera jakthunden - för hon har faktiskt blivit det i år! Vi parade Motvindens Oska med Norske Noa. Vi gjorde om parningen och en av valparna blev Sikta (jo då hon har en brorsa som heter Skott och en som heter Skall). Sikta är idag 18 månader och hon blev aldrig släppt förra säsongen. Vad hände då, tror ni. Jo, nån mer sugen jakthund fick man leta efter! Hon har en stamtavla full med champions bakom sig, både utställningschampioner och drev. I början (ok, det är hon ännu) var hon så ivrig att få börja jaga, så kopplet släpptes och hon var borta. Det dröjer aldrig länge förrän man hör hennes skall. Det trevliga är att när hon väl fått upp så är hon ytterst spårnoga och det buktar bra. Det har redan resulterat i två skjutna kalvar för henne och hennes skall är något i hästväg. Mycket hörbart med klang. Egentligen så är detta det bästa som finns, d v s att jaga in unghundar. Den glädje man ser hos dem och den mognaden som successivt gör sin entre är värd mycket. Kanske startar vi henne på drevprov i år - men vi kommer inte att "hetsa" på henne för stordåd. Jag är av den uppfattningen att unghundar skall få utvecklas i sin takt och aldrig, hur bra de än är, utsättas för förarens tävlingslusta. Låt dem i stället ha kul i skogen!

Vädret

Ja, så var det då här -snö, slask, blåst. Ingen höjdare. Men i lördags var vi ute och jagade och solen lyste som på en vårdag. En fantastisk vacker dag. Jag gick med Pejla och på ett hygge fick jag meddelande om att två hjortar setts av en jaktmedlem. En helskovel och en halvskovel. Har ni hört talas om herrklubben? Jo, hos oss bor många hindar och kalvar. Ibland kommer alla herrar i klump på besök och var bor de, tror ni? Jo inte hos oss.
Jag tänkte att när Pejla kommer tillbaka så kunde vi kanske gå mot dessa två. Så vi gick över hygget, men då bestämde sig Pejla för att i stället gå in i en annan tätning och där stod naturligtvis resten av herrklubben och när hon hade tagit dem några varv bestämde de sig för att gå hem - dvs mot byn. Och så tonade skallen bort i fjärran och det fick bli bil och pejl. Så 8 km längre bort några meter från "stora" vägen fick hon blåsas av drevet. Dagen efter - trött, halt och lytt. Orkade inte ens hoppa upp i sängen när det var läggdags. Men nu vill hon ut igen. Hoppas att man slipper långskjutsar på ett tag och helst när vädret är så här

onsdag 19 november 2008

Lite sliten idag. Trillade naturligtvis på min f d brutna fot på parkeringen vid jobbet igår. Jag tycker att någon borde sätta upp varningsskyltar när det gäller isfläckar - framförallt när jag kommer som en ångvält. I alla fall så får ni vänta ett tag på vidare presentationer. Vi ska ner och jaga i helgen och kanske jag kan ta några kul bilder då. Under tiden kan ni roa er med denna BAN-artikel. Den är fylld av humor och i alla fall känner jag igen mig och mina hundar efter två mobiler, dyra skor etc. Artikeln återfinns i Jakt & Jägare under adressen http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=344749 Ha det bra där ute i BAN-världen!

tisdag 18 november 2008

Mysan


Dålig TV i kväll, så jag hinner med att presentera Mysan också. Mysan är född 17 maj, Norges nationaldag, och var vår första katt på många år. När Vorsteh-hundarna inte längre fanns och när jag åkte ner till Holland för att hämta en ny Artesien-valp, så gjorde jag slag i saken och åkte till förorten och köpte en "bonnakatt" för hundra kronor. Hemresan gick otroligt bra och än idag har hon inget emot att åka bil. De först månaderna kallade vi henne för Terroristen. Hon anföll hundarna när de minst anade! Sedan blev hon kastrerad, jo det heter faktiskt så även på honkatter, och då blev hon lugnare och namnet var man ju tvungen att ändra. Mysan är en katt som är på rymmen när hon är bakom ladugården vid jaktstugen (det är 100 m) Hon kan tänka sig att gå ut i hagen hemma ca 50 m och gå till ladugården och grannen ca 100 m. Hon gillar inte vinter och inte regn. Då använder man i stället kattlådan inomhus. Hon hoppar gärna på vissa hundar dvs Sikta från stolar och bord. Det är min katt och hon sover på huvudkudden ända tills jag hostar eller vänder mig om (vilket sker på natten). Då blir hon förnärmad och lägger sig på en stol i stället

Simon


Den här veckan tänkte jag börja presentera våra djur. Simon är från början en hittekatt. Efter några hem hamnade han hos oss. Det togs inte emot med någon större entusiasm från vår andra katt, Mysan.
Där vi bor finns det ganska många katter, men ingen klår Simon när han är på musjakt. Hans övriga egenskaper är att han älskar mackor, såväl torra brödkanter som leverpastej-mackor. Han tror att han är hund, hans favorithund är vår pudelpointer. Han kan slå frivolter och anfalla folk bakifrån. En mycket speciell man som inte tycker om att åka bil (fast det blir bättre och bättre) och som ibland trots att han är kastrerad ger sig av på långsemester.

måndag 17 november 2008

Vilka bra jakter det blev i helgen - trots den hårda blåsten. Först ut var Valla, som fick upp get och kid. Vi var tre som såg djuren. En stor vacker get - men sådana skjuter vi inte! Så Valla kopplades. Pejla fick gå och drev tapptfritt i en och en halv timme. Även denna gång råget med kid. Pejla kommer så fint på visselsignal. Valla släpps och även denna gång blir det rådjur. Vi som alltid brukar se hjortar. Nu ska vi snart starta tikarna på jaktprov för konditionen börjar komma. Nästa helg får Sikta vara lös igen, för nu är penicillinet slut och såret hon fick har börjat läka bra

fredag 14 november 2008

Fredag

I dag är det fredag. I vanliga fall brukar vi åka till jaktstugen, men idag är Thord och dömer Basset SM. Fick rapport att han fick döma vinnaren. Oj vad kul det är att få döma bra hundar! Fredagar är annars förflyttningarnas dag och söndag är återvändardagen. Rutinen är: 2 bilar- in med vapen, frysväskor, plastpåsar innehållande div som saknas nere i jaktstugan. I min bil två hundar bak, en katt i bur fram och en ev bak. Thord tar tre hundar i sin bil, sedan färd 45 min. Elda så att det blir varmt, titta på TV om man orkar, lördag ute på jakt, söndag ute på jakt, trötta hundar och -
smutstvätt hem, katter hem, hundar hem, måndag jobba.The same precidiour as last weekend. Men det är det som är livet! När vi kommer hem efter helgen är vi trötta, hundarna trötta, det är bara katterna som fortsätter som vanligt. Finns det möss här så finns det där! Morr..

torsdag 13 november 2008

Delicious

Jag har börjat samla länkar om BAN på internet och hittade ett fantastiskt verktyg som heter Delicious.com. Ni hittar mina favoritbokmärken till höger om texten. Antingen kan man bara bliga igenom listan eller så kan man välja den kategori som man är intresserad av t ex kennlar i Frankrike osv. Ni får gärna länka till den sidan som heter http://delicious.com/motvindens I Delicious kan man spara favoriter som ingen annan än jag själv kan se eller så kan man spara och dela med sig. Det har jag gjort när det handlar om BAN. Jag har också börjat samla recept på vilträtter - och de har jag för mig själv! Kanske det blir ändring om ni vill

Valla

Ja och sedan är det Valla. Så här tänkte vi i oktober - det är ju bara och starta henne på drevprov i november när hennes konditionen blivit lite bättre. Men det blir ju inte alltid som man.... Våra marker inhyser en mängd dovvilt och de är för det mesta av honkön så herrarna i hagen kommer på besök under brunsten. Thord hade släppt Valla, som drev, och fick syn på den största dovhjort han sett. Naturligtvis var det bjässen som hon jagade. Herrar av den storleken är inte att leka med och han jagade bort Valla. Nu har hon bestämt sig för att jaga tyst i stället. Det är säkrare. Vi ska nu försöka bryta. Min brutna fot är bättre så jag skall försöka asa mig fram i skogen tillsammans med Valla. För det kan ju kanske vara så att hon förknippar hjorten med Thord. Har ni några andra idéer så är jag tacksam för kommentarer

sikta

Ja så var det det här om vad som kan hända. Ungtiken Sikta har kommit igång med en fantastisk säsong. Djur sköts för henne efter 45 min klockrent drev. Jag tror hon har övertagit fantomens ordspråk: "När fantomen springer står blixten stilla". Byt ut ordet fantomen mot Sikta! Men det är ju så kul att jaga in unghundar - allt kan hända. Och naturligtvis skar hon upp sig i bröstkorgen, så in till djursjukhuset för att få det sytt. Så nu blir det 10 dagars vila! Synd om henne för efter det att djur blev fällt så vet hon vad det handlar om och mycket yl blir det när vi andra går ut.

tisdag 11 november 2008

Utställning

I helgen var jag på Vorstehklubbens hundutställning i Skåne. Vilken fantastisk utställning. Det klappades händer när priset delades ut. Man hejade fram varandra. Inga sura miner trots att man kanske fått ett andra pris eller missat certifikatet i bruksklassen. Tänk om alla hundutställningar var sådana! Vad skulle hända då?