Motvindens Sikta

Nu ska vi presentera jakthunden - för hon har faktiskt blivit det i år! Vi parade Motvindens Oska med Norske Noa. Vi gjorde om parningen och en av valparna blev Sikta (jo då hon har en brorsa som heter Skott och en som heter Skall). Sikta är idag 18 månader och hon blev aldrig släppt förra säsongen. Vad hände då, tror ni. Jo, nån mer sugen jakthund fick man leta efter! Hon har en stamtavla full med champions bakom sig, både utställningschampioner och drev. I början (ok, det är hon ännu) var hon så ivrig att få börja jaga, så kopplet släpptes och hon var borta. Det dröjer aldrig länge förrän man hör hennes skall. Det trevliga är att när hon väl fått upp så är hon ytterst spårnoga och det buktar bra. Det har redan resulterat i två skjutna kalvar för henne och hennes skall är något i hästväg. Mycket hörbart med klang. Egentligen så är detta det bästa som finns, d v s att jaga in unghundar. Den glädje man ser hos dem och den mognaden som successivt gör sin entre är värd mycket. Kanske startar vi henne på drevprov i år - men vi kommer inte att "hetsa" på henne för stordåd. Jag är av den uppfattningen att unghundar skall få utvecklas i sin takt och aldrig, hur bra de än är, utsättas för förarens tävlingslusta. Låt dem i stället ha kul i skogen!