I Blekinge heter det sill och ibland småsill. I Östergötland heter det strömming, det vet jag av erfarenhet. På 70-talet strax efter flytten från Blekinge skulle jag köpa 1 kg sill. Då kommer damen med stora islandssillar. Jag talade då om att det inte var sådana jag ville ha och så pekade jag på "sillen". Det heter inte sill, sa hon med en förnärmad blick: " DETTA är strömming". Så efter den gången vågade jag aldrig mer köpa sill i Östergötland. Nåväl, nu till den trevliga historien. Förra året var vi på väg till Marmorbrottet vid Bråviken för att vinterpimpla strömming. Jo då, det fanns ju is i viken. Men helt plötsligt ser jag en svan som ligger där. Har den frusit fast? Det visade sig att det hade den inte alls gjort - isen var borta.
I år skulle det bli annat - lite sent kanske för när vi kom ut på isen var det ganska ok, men när vi skulle gå iland igen flöt det. Vi var tre som ville äta strömming till middag. Monika, Thord och jag. Gud, vad jag fick jobba för att få ihop en måltid! Dagens arbete resulterade i 6 strömmingar för Thord, 6 strömmingar för Monika (men hon fick inga förrän fiskegrannen gav henne några). Resterande tre kilo drog jag upp. Bilderna talar för sig själv. Jag sitter djupt koncentrerad på isen för att åtminstone se till att vi har mat för dagen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar