Tro på dina medmänniskor!

Eller är jag dum?

Nä. Står i Tyskland, i en danskägd affär, i kön till betalning av varor. Det uppstår lite väntetid.
Oj, kunderna före oss kan inte betala. Deras kontokort medger inte betalning. Klockan var fem i sex och sex skulle man stänga. De lät i alla fall mannen bege sig till en automat - men inte heller det funkade. Så det gällde att tänka snabbt. Jag hade ju mitt kreditkort, det kanske gick? Paret skramlar ihop pengar och resten betalas via mitt konto. I kön skriver vi en skuldesedel (om den nu är giltig?). Vi, d v s Christina och jag åker hem. På jobbet förfasar man sig. Hur kan man låna ut pengar till någon som man inte känner? Men det gör ju ockrare och bankmän varje dag. Idag kom det en fantastisk hälsning från paret - en jättestor julgrupp som bara var så fin! Och en text som avslutas med att de kommer att utbringa många skålar för mig. Det värmde mycket och det är en ära att få låna ut pengar till ärligt folk. Jag tror på mänskligheten och önskar alla en god jul.

Floche

Lovade kort på Floche och hittade det redan idag. Det är taget med en "gammaldags" systemkamera och blev så här. Fråga mig inte hur jag gjorde, men bilden blev fin. Floche importerade vi från Holland för många år sedan, men vi har hållt fast vid hennes linjer och har dem i stamtavlan. Hon var tre år när hon kom till Sverige och efter ett år här var hon dubbelchampion och en jäkel på att jaga.

Fotografering

Jag har inte någon speciellt bra kamera (kanske) dvs en kamera med jätteobjektiv m m. Men ibland lyckas man ju trots att man inte har de dyraste sakerna. Jag älskar digitalkameror - för då kan man bara slänga dåliga bilder och ta kort utan att förbereda så mycket. Den utvecklingen är jag mycket tacksam för - så nu tänker jag dela med mig av några otroligt bra kort(skryt?) Den första bilden är på Mysans morrhår och trampdyna. Hon ligger på farstubron med magen i vädret och det blev detta kort. Sedan är det det där med att fotografera hundar i action! Det är inte lätt att få till det. Men ibland händer något och denna bild av Valla är jag mycket stolt över! Jag har en bild till som jag ska skanna in - den är från den gamla goda tiden och är ett foto av Floche, vår fantastiska stamtik. Den får ni se senare.

Här är bilden av Valla. Om ni klickar på bilderna så blir de större!

Det gick åt skogen

Bokstavligen det gick åt skogen. Valla tyckte inte alls det var roligt att gå på prov i Smålandsskogarna. Så blir det ibland - det är bara att gilla läget och komma igen! Ännu nesligare var det att hon var enda hund som inte gick till pris. Dagen efter - slö och utslag på huvudet. Får vila den dagen i jaktstugen, Söndag morgon, jag jobbade lördag, släpp och vad hände tror ni? Naturligtvis fick hon upp rådjur (favoritdjuren) som hon drev i stora bukter för att sedan gå ut på grannmarker. På med pejlen och var är hon? Jo, hon börjar närma sig Västerviks-vägen. Stor "helg-väg". Man blir naturligtvis mycket nervös, tar bilen och börjar pejla. Oj, nu går det åt det där hållet igen (två timmar hade gått). Jag springer in i okänd terräng för att närma mig drevet. Blåser, men det vänder bortåt. Går och drevet kommer närmare och då blåser jag i hornet, vrålar på Valla och bums är hon hos mig. Underbart. Sedan gick jag vilse när jag skulle ut ur skogen igen. Thord var och letade mig - men jag hittade kraftledningsgatan och visste då att jag skulle gå åt motsatta hållet. Fick ont i huvudet efter det, så gästerna tyckte att jag ev behövde något starkt. Så vi gick hem och konsumerade en hjortstek.

Pinne?

När jag läste Marias blogg om käppen kom jag ihåg en vansinnig, men sann, berättelse för herrans massa år sedan. Jag hade en valpköpare i Skåne, som tränade hunden på viltspår. Många minns kanske när spårkäppen kom. Det var en käpp som var ihålig och i den hällde man blod som kom ut i lagom (?) mängd när man blodade spåren. De allra flesta av oss hade på den tiden en käpp med en bit svamp fastknuten i den nedre delen och så hade vi med oss en liten hink och doppade "svampkäppen" där. Nå tillbaka till historien. SBaK Södra hade viltspårsträning och min valpköpare kom dit och träffade på YG (som inom parentes hade den nya spårkäppen) varvid hon utbrister. Åh - har du pinne jag har tuss! När YG ringde mig för att berätta historien tog det ca 30 min innan han fick fram vad han ville, efter det skrattade vi nog ikapp i 30 min till.

Tävling

I dag är Thord och släpper Valla en sista gång före vår länskamp. Rapport kom 1 timme hörbart drev och åter efter två. Valla tycker ibland att hon gott kan gå hem i stället för till föraren efter jakten. Men i dag kom hon alltså till släpplatsen.

Jag har jättesvårt med tävlingar. Skulle aldrig göra det själv, men ok länskampen i SBaK Öst är ganska trevlig säger vi. I alla fall om man bor i Östergötland (för tillfället är bäst att tillägga), här behöver man inte ha 1+1+1+++++ för att ev bli uttagen till mötet. Javisst, Motvindens är bortskämda som har flera hundar och vi kan byta hund under jaktdagen. Mig passar det inte att gång på gång släppa en hund för att den (dvs jag) skall glänsa. I bland tycker jag att det är snudd på ....Det är mycket trevligare att ha tre Artesiener som sover som stockar efter en jaktdag. Alla har varit lösa och jagat. Nej bort med tävlingshysterin det gynnar inte hundarna. Förresten så är det bra att man inte kan starta hundar före 15 mån ålder. Tyck till!

Pejla

Ja, nu är det väl dags att presentera åldringen - 6 år gammal - Pejla. Hon är efter Kaija och Painriche's Minuit. Han är efter multichampion Barsajas Baccardi och en importtik som hette Heedie De La Verte Prairie. Kaija hittat ni bland tikar vi använt avel på vår hemsida. Nåvä l- vem är Pejla? Tja, hon är överkucka i flockan. Nja, kanske inte när det gäller alla, men hon är det definitivt vad gäller Yxa, pudelpointern. Där är det hårda regler när maten serveras. Hon är mycket noga med att "tala" om när maten är serverad och att Yxa håller sig på sin kant till dess. Pejla är internationell och svensk utställningschampion och har t o m blivit gruppvinnare på en utställning som SKK arrangerade. Hon har blivit bäst i rasen vid ett flertal tillfällen . Hur är det då med jakten? Tja, det tog några år innan hon blev en enligt vårt sätt drivande hund. Nu undrar ni säkert - men vi vill gärna att hundar jagar sin timme innan de bryter. Det är inte alltid så kul om hundar bara jagar en halvtimme och sedan kommer åter. Pejla har någon gång om året ett idiotdrev - d v s lyssnar inte ( i de flesta fall kan vi blåsa av henne) när vi vill att hon ska komma åter. Så efter 3-4 timmars drev så prejar vi henne i skogen. Är det någon av er andra som haft hundar som tystnar när man blåser in dom från nära håll och gärna sätter igång att skalla, när de är på den säkra sidan d v s när man inte kommer ifatt dem - så skriv gärna. Vi tror inte vi är ensamma om fenomenet. Pejla har haft en kull valpar och vi ska para henne igen. Hon är en duktig jakthund med mycket utstrålning.