Det gick åt skogen

Bokstavligen det gick åt skogen. Valla tyckte inte alls det var roligt att gå på prov i Smålandsskogarna. Så blir det ibland - det är bara att gilla läget och komma igen! Ännu nesligare var det att hon var enda hund som inte gick till pris. Dagen efter - slö och utslag på huvudet. Får vila den dagen i jaktstugen, Söndag morgon, jag jobbade lördag, släpp och vad hände tror ni? Naturligtvis fick hon upp rådjur (favoritdjuren) som hon drev i stora bukter för att sedan gå ut på grannmarker. På med pejlen och var är hon? Jo, hon börjar närma sig Västerviks-vägen. Stor "helg-väg". Man blir naturligtvis mycket nervös, tar bilen och börjar pejla. Oj, nu går det åt det där hållet igen (två timmar hade gått). Jag springer in i okänd terräng för att närma mig drevet. Blåser, men det vänder bortåt. Går och drevet kommer närmare och då blåser jag i hornet, vrålar på Valla och bums är hon hos mig. Underbart. Sedan gick jag vilse när jag skulle ut ur skogen igen. Thord var och letade mig - men jag hittade kraftledningsgatan och visste då att jag skulle gå åt motsatta hållet. Fick ont i huvudet efter det, så gästerna tyckte att jag ev behövde något starkt. Så vi gick hem och konsumerade en hjortstek.